Jag satt och grät under hela minnesstunden för Micheal.
Det var så känslosamt! Speciellt när dottern pratade jag
skulle alldrig kunna första att min pappa skulle dö. Jag
kan bara säga en sak att dom barnen ar jävligt starka!
Flickan, kan jag förstå, att prata när man är så ledsen
framför en massa människor...
Men blev lite chokad när mamma började gråta när Paris
pratade. trodde inte mamma skulle det.
Men Micheal kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Hans musik kommer alltid leva inom mig vad som en
händer! det ska hn veta.

puss

rest in peace.....

God bless you!